Malin

Okej nu kanske det är dags att berätta lite om onsdagen. Sara och jag cyklade ner till nya parken och väntade i en rätt så lång kö för att få komma in. Väl inne fick vi en konstig apparat som vi tydligen skulle ha till guide. Man slog in ett nummer på ett föremål och så höll man den mot örat och den berättade. Dock använde vi den inte för den lät så löjlig. Dessutom kan vi ju redan det mesta. Innan vi gick in fick man ta kort framför en greenscreen som man senare kunde köpa. Det gjorde vi inte heller. Sen fick man vänta i smågrupper på att bli insläppta av de underbara Phelpstvillingarna. Sara och jag stod tvåa i kö i våran lilla grupp. När vi blivit insläppta stod sorteringshatten framför oss, och de som stått först i kö fick ta en bild med tvillingarna. Sedan fick två av dem bli sorterade. Det jobbiga kommer här. Om Sara och jag hade varit först i kön hade vi varit dem som fick göra det där, men nu var det ju inte så. I stället fick vi stå och se på och avundas de som hade haft turen att stå framför. Sedan sade Phelpstvillingarna att de skulle gå omkring inne i utställningen så vi kanske ses där inne. Nej nej det hände aldrig. Sara och jag gick igenom hela utställningen utan att se dem. Förmodligen för att vi var bland de första grupperna och jag gissar att tvillingarna var med varje grupp när de skulle in. Sara och jag gick runt och kände oss som om vi var med i en Harry Potter film och tillslut tog utställningen slut. Hade jag gått med ett annat Potterhead lovar jag att jag hade lunkat tillbaka genom hela utställningen för att hitta James och Oliver, men Sara är inget Potterhead även om hon gillar Harry Potter. Sen gick hon och klagade på sin träningsverk hela tiden vilket gjorde att jag inte kände för att plåga henne med att gå tillbaka hela vägen igen. Alltså det var innan vi gick ut. Väl ute fick vi självklart inte ens gå tillbaka. Sen i shoppen ville jag ha nästan allting men det gick ju inte. Allt var som förväntat superdyrt. Det fick bli en gryffindorhalsduk och en tidvändare. Uj vad tråkigt det låter på svenska... men men. Jag hade gärna köpt Rons trollstav också, men lät bli. Dock vill jag sååå gärna ha den. Superskönt grepp osv, och liksom hallåååå hur coolt skulle det inte vara? Dessutom visste jag att alla skulle få en varsin trollstav i gåva på vägen ut (specialdesignad för utställningen som alltså bara fanns där). Coolt att ha en, men I need Rons trollstav. Den är underbar! Ojojoj vad jag snackar trollstaven här. Förlåt mig. Sen fick vi även en signerad bild var av James och Oliver. Supernajs. Dock är jag sjukt ledsen/frustrerad/whatever över att inte träffat dem. Jag hade chansen mitt framför näsan och lät den slippa ur fingrarna hur lätt som helst. En once in a lifetime-händelse! En som dessutom betydde såååå mycket för mig. Inte kul. Det var sååå nära! Dock borde jag ju vara glad över att över huvud taget sett dem i verkliga livet. Det är jag otroligt tacksam för. Förut visste jag inte riktigt om jag var ett Potterhead eller inte. Now I'm sure. I am. 

Hagrids fåtölj ^^

James till vänster och Oliver till höger. <3 :) ^^ ;* :D <3 <3 <3 <3 <3

 

Hur som helst, rekommenderar jag utställningen starkt. Det var superhäftigt, speciellt för mig som älskar Harry Potter, men jag tror även att det skulle vara en häftig upplevelse för någon som inte är så insatt i Pottervärlden.