~En annan årstid~

Igår morse vaknade jag upp i fjällen, där det var snö åt alla håll och kanter. Sedan satte jag mig i en bil, där inget direkt klimat fanns. När jag klev ut ur bilen var det vår. Det är fortfarande kallt och det finns små snöfläckar här och där, men det känns att det är vår. Solen känns annorlunda och så fort du sätter en fot utomhus hör du ljudet av alla vårfåglar. Det känns så underligt. Du kan befinna dig i ett magiskt vinterland, men stänger du in dig under några timmar kan du hamna i en helt annan årstid, på en helt annan plats. Du märker inte ens förändringen. Du ser den bara genom en ruta, som på film. 
 
Ciao!
~mallompan♥

~Hejdå fjällen~

Hejsan svejsan! Nu är vi på väg hem från underbara fjällen och det känns så tråkigt. Det skulle vara så skönt att bosätta sig där uppe, ha nära till härlig skidåkning och fin natur. 


Att sitta i bilen och se solen gå upp och kasta ett varmt ljus över den gnistrande snön, skogen, fjällbäckarna och Ljusnan, får en att längta tillbaks på bara en minut. Jag får en sån otrolig lust att hoppa av skolan och flytta upp i fjällen, något som förmodligen inte skulle gå så jättebra i praktiken.

Det känns lite tråkigt att jag inte åkte särskilt mycket igår också, då jag var tvungen att göra läxor. Det måste jag även hinna med idag. Det får mig dessvärre att vilja vända om och stanna ännumer. Fokus hamnar på lite fel ställe, men jag ska nog lyckas få något gjort. Det kan ju vara bra, med tanke på att jag kastas tillbaka in i det vanliga skollivet direkt imorgon bitti.

Ciao!
~mallompan<3

~Randonnée~

Foton tagna av mig

Foton tagna av pappa

Hejsan! I fredags var vi ett gäng på åtta pers som gav oss ut och körde lite friåkning med Randonnée-bindningar.

Först var jag rätt osäker på om jag skulle med, då jag var osäker på om jag skulle klara det. Jag ville ju inte dra ner hela gruppen. Jag insåg dock att jag skulle ångra mig och ha det gnagandes i huvudet under en lång tid om jag inte följde med, för hur ofta får man chansen att göra något så coolt?

På morgonen när vi skulle iväg hade jag riktigt mycket ångest, men det började släppa när vi samlades innan. Vi tolkade efter skoter till fjället, lillskarven, och började sedan ta oss uppåt. Det var riktigt jobbigt, då min kondition inte är den bästa. En bit upp frågade guiden om jag ville ta hjälp av hans fina bordercollie, vilket jag tackade ja till. Vi satte fast kopplet i min väskas midjerem och sen gick det genast bättre... trots att jag var på väg att dras om kull några gånger.

Min ångest kom tillbaka och jag fick nära till panik, men hunden fick mig att orka mer. Väl uppe släppte vi lös honom. En trevlig hund var det, försökte till och med slicka på mig och jag hade inget större problem med det (jag är vanligtvis hundrädd).

När vi skulle åka ner en bit kom min ångest tillbaka och jag fick nära till panik. När vi sedan skulle gå en bit upp igen fick jag stanna många gånger för att kontrollera min andning och inte bryta ihop. Pappa var i alla fall snäll och hjälpte mig bära mina skidor, medan jag tog hans stavar. Även Petter hjälpte till att bära dem en liten bit. Att åka ner var en aning roligare, men jag njöt inte fullt ut då ångest inte släppte helt förrän vi kommit ner och åt en liten lunch. 

Sista gången vi gick upp kändes det mycket lättare, något jag tror fler av de som var med håller med om. Den gången var det verkligen bara kul, trots att man var jättetrött. Då hade vi ju redan gjort det en gång och visste mer hur långt och brant det var. Man visste att man klarade av det, för man hade redan gjort det en gång. Även tolkningen efter skotern därifrån kändes lättare.

Efteråt var allt jag kände lycka. Jag är riktigt glad över att jag följde med, och att jag åkte med ett så härligt gäng. Ett tack till alla som var med passar nog bra här, inklusive hunden. Det var nog något av det bästa jag gjort i hela mitt lilla liv.

Som avslut på dagen gick vi, 17 personer, på restaurang och åt vad jag tror var det godaste jag ätit i hela mitt liv. Ironiskt nog var det fisk, vilket jag annars inte tycker om. Det går inte ens att baskriva. Kombinationen av allt var i princip perfekt. Till förrätt fick vi pilgrimsmusslor, något jag aldrig ätit förut. Till huvudrätt fick vi röding med persiljerot, savoykål och svampstuvning. Till efterrätt var det chokladkräm, svartvinbärssorbet och hasselnötter. Très bien!

Det var kort sagt en underbar dag som jag inte skulle bytt mot något annat. Ett minne att hålla fast vid.

Ciao!
~mallompan<3
Visa fler inlägg