Mampap

Mampap, mammut och papput, mamma och pappa - Karin och Gunnar för den som inte är mig eller min syster. Dessa två var här och hälsade på mig över helgen, så jag tänkte att ett inlägg tillägnat dem kan passa bra nu. Tack för denna helgen. 

Om det är något jag lärt mig av att vara au pair är det att de är ganska så fantastiska, precis som alla föräldrar (som inte misshandlar sina barn och så då). Jag var en riktigt jobbig unge, det är det ingen tvekan om, och det har jag länge varit medveten om. Jag har dock aldrig kunnat se precis hur krävande det kan vara förrän jag flyttade hit till London. Jag har sagt det förut, men tack för att ni stått ut med mig och mina hemska utbrott, skrik och mina bråk med min fina storasyster.
 
Att inte bara ta hand om barn varje dag utan även behöva jobba och laga mat alla dagar i veckan, det är superhjältejobb. Tack för att ni alltid funnits där, även om vi inte alltid tycker och tänker samma, för att ni bryr er. Det kan inte alltid vara lätt för er att veta vad ni ska göra eller säga som föräldrar men ni har ändå gjort ett ganska bra jobb om jag får säga det själv. 
 
Tack för att jag fick växa upp där jag gjorde, i det stora gula huset med den stora trädgården, med nära till fina områden, vackra skogar. Tack för kreativiteten. Tack för klokheten. Tack för kärleken. Tack för att ni tagit hand om mig när jag knappt klarat det själv. Tack för att ni tror på mig och på Sara. Tack för att ni lyssnar. Ni är så starka, så bra. Jag gillar vår familj. 
 
Stor eloge till alla fina föräldrar där ute.
 
~Malin
Visa fler inlägg