Malin

Jahapp, nu antar jag att jag ska skriva något om Liseberg också. Jag gick upp så tidigt som jag skulle gjort ifall jag skulle haft skola efter en natt med väldigt lite sömn och väldigt mycket vridande och vändande. Tågresan till Göteborg var rätt tråkig, då Andrea och jag inte hade platser bredvid varandra och de bredvid oss ville ha sina egna platser som de hade fixat lååångt i förväg. Väl i Göteborg gick vi från tågstationen till Liseberg och var lite halvvilsna några minuter innan vi insåg att vi såg Liseberg om vi gick mellan några byggnader och ner på en annan gata. På Liseberg hann vi inte alls åka mycket då till och med de mindre populära attraktionerna hade kö på 20 minuter. Våra favvosar åkte vi inte över huvud taget då det var så oerhört lång kötid. Till exempel var det en timme till helix. 

 

Vi gick därifrån med god marginal innan tåget gick hem då vi tänkte äta middag innan vi åkte, men sen kom vi på att vi inte var så värst hungriga och vi hittade bara snabbmat eller väldigt dyra restauranger och i alla fall jag var inte sugen på något av det. I stället satte vi oss nere vid vattnet vid Trädgårdsföreningen och väntade tills det var dags att dra sig mot tåget. Det var väl synd att vi hade kunnat stanna och åkt i alla fall en sak till på Liseberg innan vi gick, men samtidigt var det ju rätt fint där vi satt på gräset vid vattnet och tog det lugnt. Vi iaktog sightseeingbåtarna samtidigt som vi kände oss lite som en del av sevärdheterna, träffade en gräsand som ställde sig framför oss och glodde och käkade lite "mellanmål" vi hade med oss. 

 

Nu måste jag bara säga en sak. Tågstationen i Göteborg är skrattretande. Vid första synen tycker man att "ja det här var en fin tågstation" (i alla fall om man har en så tråkig som vi har här i Norrköping) men när man ser sig omkring ser man en massa pressbyrån på rad. Alltså verkligen. Jag räknade inte men det är verkligen komiskt. Liksom vad tänkte de? "Hm, vi bygger en till affär/café/whatever, vad ska vi bygga?" "Åh jag vet, vi bygger ett till pressbyrån precis bredvid pressbyrån!" Eller var det mer såhär: "Åh jag har en jättebra idé! Vi bygger typ tio pressbyrån på rad! Vi bygger inte en stor pressbyrå, det är tråkigt. Vi bygger flera stycken!" Dessutom hade de två espresso hous nästan mittemot varandra. Någon som tog lite för många drinkar innan hen bestämde hur det skulle se ut, eller rent av dålig fantasi? Jag vet inte, men jag tycker det är kul.

 

Tågresan hem blev roligare än dit då vi hade platser bredvid varandra. Det roligaste var nog dock när tåget stannade innan stationen här hemma och vi inte fattade varför. I högtalarna sa de att det var ett signalstopp. "Jaha varför då?" undrade jag. Tåget hade stannat tidigare av samma anledning men då var det för att det var enkelspårigt och vi var vugna att vänta på ett tåg. Nu fick vi ingen förklaring. Andrea säger plötsligt att hon ser Max, vilket är samma sak som att se tågstationen vilket ju var lite irriterande, men det var inte min första reaktion. Jag tänkte först att hon hade menat personen Max och tänkte "vadå på spåret eller?" men sen fattade jag vad hon menade och började skratta och så fattade hon vad jag tänkt och började skratta hon med. 

 

När vi väntat ett tag fick vi ett nytt meddelande ur högtalarna då vi fick reda på att det var folk på spåret och att de behövde vänta på att polisen kom. Gissa hur dålig humor jag har?! "Haha är du säker på att du inte såg Max"? Andrea satt och kollade på en bild på en jättesöt kattunge och jag bombade min snapstory och när jag var på väg att fota Andrea utbrast hon typ "Nej inte nu! Jag beskär katten"! Hahah alltså åh vad jag skrattade åt det. Kanske en aning för mycket för att jag var så trött, men det var ändå kul. Hon höll inte på att beskära en katt, hon beskärde bilden med kattungen på om ni nu inte förstod det. Efter 20 minuter beklagade sig högtalarrösten över att vi fortfarande stod stilla, men de visste tyvärr inte om polisen fått bort de på spåret eftersom ingen på trafikverket svarade. Efter 28 minuter började tåget äntligen rulla igen och ungefär en minut senare är vi framme och står still igen. Tåget stod alltså stilla en minut från perrongen i en halvtimme...

 

Ett litet äventyr var det och en hel del saker som kunde gått bättre och varit roligare, men det var ändå lyckat. Jag gillar att åka iväg själv på små äventyr och klara mig själv. Det händer så sällan.

 

Ciao!