~En underbar eftermiddag~

Min dag började som de flesta. Jag kände för att hitta på något med någon av mina vänner, men antingen svarade de inte eller var upptagna med annat. Till en början kände jag att ingen ville va med mig, precis som jag brukar. Någon gång efter lunch vände det dock. Jag gick omkring och försökte hitta något att göra, var rastlös. Till slut slängde jag mig på min säng med ett par hörlurar i öronen och var plötsligt något otroligt glad. Jag vet inte varför, kanske berodde det på själva musiken eller så var det något helt annat, oförklarligt. Att någon inte hinner träffa dig betyder inte att de inte vill, för ett liv som bara kretsar kring en person medan man har andra i sitt liv är inte särskilt sunt. Att tro att någon alltid ska ha tid med en är egentligen väldigt själviskt.
 
Jag lyssnade mer noga på texterna än vanligt, kopplade saker till mitt liv och såg musiken framför mig som en berättelse. Det är sällan jag tar mig tid till att verkligen lyssna, försöka förstå musiken. Mestadels spelas den i bakgrunden medan jag gör läxor, flyttar fram och tillbaka mellan olika sociala medier eller försöker trassla ut mina röriga tankar utan att knappt höra musiken. Det finns dock så många låtar som man på något sätt kan relatera till och som till och med kan hjälpa en förstå något i sitt eget liv på ett bättre sätt, se att man inte är ensam om sina tankar.
 
När Sara sedan bad mig att bestämma vilka kläder hon ska ta med när hon flyttar satte jag musik i mina högtalare, en spellista med en hel del låtar jag lyssnade på när jag var lite yngre. När jag hör vissa av låtarna får jag helt klara bilder av saker jag gjorde när jag lyssnade på dem för flera år sedan. Åter igen en otrolig sak med musik. Den kan dra fram så många gamla minnen man annars aldrig skulle kommit att tänka på. Vi höll i alla fall på ett bra tag med att prova, tänka och fuldansa innan Sara blev klar. Det var ett tag sen jag helt hade så trevligt med henne. 
 
På kvällen gick jag ut på promenad och hamnade tillslut på vad som nog är min favoritbro, fortfarande med musik i öronen, och såg på när solen gick ned. Till slut såg jag bara det gula skenet från solen, bakom de lummiga träden som hänger ut över strömmen. Jag tycker alltid det är fint där, speciellt på kvällen när solen står lågt på himlen. Idag valde jag dock att iaktta mer, precis som med musiken. Batteriet i telefonen dog och min första reaktion var att vända hem och ladda den direkt men jag stoppade mig själv ganska fort. Jag behövde inte ha musiken mer just då och jag behöver inte ha kontakt med omvärlden precis hela tiden ocg kunna gå in på sociala medier.
 
Gammal bild från i vintras
 
Hörlurarna hamnade i min gamla tygkasse och mobilen i jeansfickan och jag lyssnade på allt runt omkring mig i stället. Ett plask i vattnet och ringar på ytan från vad som förmodligen var en stor fisk som simmat till ytan för att ta luft. Det konstanta ljudet av syrsor(?), två små fåglar som flög förbi, tre till likadana åt andra hållet och ett gäng större fåglar flygandes i v-formation. Molnen, det gulorangea skenet solnedgången, lyktorna och träden speglades i vattnet som ett luddigt foto, som en extra himmel. 
 
Jag vände blicken åt vänster och bredvid mig satt en hare. Jag vet inte vad den gjorde där, men det såg ut som att den tittade ut över vattnet och solnedgången precis som jag. Sådär stod jag ett tag, bredvid en tyst och stilla hare och bara var under ganska många minuter, innan en man som högljutt pratade i telefon och skrämde iväg den. Det var trevligt så länge det varade. Månen som förut syntes tydligt på andra sidan bron, var nu bara ett silvrigt sken bakom några moln. Det var vackert alltihop.
 
Jag minns inte när jag senast tog mig tid till att bara vara, lyssna på andra och världen omkring mig men det var trevligt. Dagens eftermiddag var kort sagt helt magisk. Jag vet inte när jag senast kände mig så glad, på egen hand. Det finns gånger jag varit ungefär så glad medan jag umgåtts med vänner, då de är så fina och så snälla och det är svårt att inte vara glad när man har dem runt sig. Idag tyckte jag dock fullt ut om att vara själv, för första gången på länge. Jag behövde inte någon annan över huvud taget, tyckte om mig själv för en liten stund. Det kändes bra att kunna vara själv. Perfekt harmoni. 
 
(Ursäkta om allt det här blev en aning osammanhängande eller så. Jag orkar inte kontrollera vad jag skrivit.)
Ciao!
~mallompan♥